Hela hösten har jag haft problem med att mingelbilder i mörker blir suddiga och mörka. Utan att fotografen har varit invärtes oskarp, kan tilläggas. Inte alla bilder, men irriterande många. Äntligen tycks problemet ha fått en lösning. När det blir alltför mörkt för att kameran ska hitta skärpa, så tar den hjälp av en hjälpbelysning. Inget konstigt med det, den funktionen finns på varenda liten kompaktkamera. Med den externa blixten SB-800 från Nikon, så får den istället uppgiften att skicka ut ett rött, randigt hjälpljus. Och det är här det verkar bli lite för mycket teknik för att allt ska klaffa: Blixten ska kommunicera med kamerahuset, som i sin tur ska kommunicera med objektivet, fokusera och avgöra blixteffekt. När alla har pratat klart med varandra, så har man kommit överens om att avståndet är kortare än i verkligheten. Resultat: mörkt och oskarpt... Lösning: Låt kameran sköta hjälpljuset istället för blixten. Om man Googlar runt lite så verkar det som om det finns fler i världen som haft samma fenomen. Alltid en tröst...Som kontrast visar jag den första systemkamera jag ägt (säljer den aldrig...). Olympus Pen-FT var på sin tid världens minsta enögda spegelreflexkamera. Halvformat, vilket innebär att man får ut dubbelt så många bilder på en rulle. Allt är manuellt. Ljusmätning, skärpa, bländare och exponeringstid. På den tiden hade man aldrig några problem med elektronik -det fanns ingen...! Visst är den vacker? Inte undra på att man nu har släppt en retroversion mer än 40 år senare? För övrigt är bilden tagen i ett ljustält från Lastolite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar