Mat i sikte

Här är en bild på den kalvfilé som kommer att serveras på den stora företagargalan Dalarna Business Award den 28 januari. Den duktige kocken Lars Karlsson på Food & Wineservice i Borlänge hade lagat i ordning både för- och varmrätt i förväg och jag åkte till hans restaurang för att plåta. Använde även här det utmärkta ljustältet tillsammans med den externa Nikon-blixten. Inga stora studioljus, alltså. Mycket portabelt och smidigt. Nu är det bara att ladda inför själva galan, där dagens och kvällens mingel, seminarier och prisutdelningar ska plåtas. Ska då ta med ett arrangemang där en studioblixt matas med motorcykelbatteri, samt triggas med radio. Det borde ge ett bra ljus utan allt för mycket sladdar som trasslar. Sedan ska man ju bära hem alltihop på natten också... Återkommer säkerligen med en rapport mot slutet av veckan.

Första fotoboken

Idag kom första fotoboken från Pixopolis. Hårda pärmar och riktig trådbindning. Provade både färg- och svartvita bilder i stora och små format. Måste säga att dom har gjort ett bra jobb. Trycket, papperskvaliteten och det hårda omslaget känns gedigna. Leveransen tog 12 dagar och kostade 245:- plus frakt för A4-format med 24 sidor. Det är den tunnaste varianten, man kan göra betydligt tjockare böcker. Redigeringen sker i ett pragram som man laddar ner på datorn och arbetar med i lugn och ro. Flera layoutförslag finns, och även textredigering. Helt klart ett roligt sätt att presentera sina bilder på.

Prova att klicka på bilden och bläddra med hjälp av pilarna!

Fulfokus och nostalgi

Hela hösten har jag haft problem med att mingelbilder i mörker blir suddiga och mörka. Utan att fotografen har varit invärtes oskarp, kan tilläggas. Inte alla bilder, men irriterande många. Äntligen tycks problemet ha fått en lösning. När det blir alltför mörkt för att kameran ska hitta skärpa, så tar den hjälp av en hjälpbelysning. Inget konstigt med det, den funktionen finns på varenda liten kompaktkamera. Med den externa blixten SB-800 från Nikon, så får den istället uppgiften att skicka ut ett rött, randigt hjälpljus. Och det är här det verkar bli lite för mycket teknik för att allt ska klaffa: Blixten ska kommunicera med kamerahuset, som i sin tur ska kommunicera med objektivet, fokusera och avgöra blixteffekt. När alla har pratat klart med varandra, så har man kommit överens om att avståndet är kortare än i verkligheten. Resultat: mörkt och oskarpt... Lösning: Låt kameran sköta hjälpljuset istället för blixten. Om man Googlar runt lite så verkar det som om det finns fler i världen som haft samma fenomen. Alltid en tröst...
Som kontrast visar jag den första systemkamera jag ägt (säljer den aldrig...). Olympus Pen-FT var på sin tid världens minsta enögda spegelreflexkamera. Halvformat, vilket innebär att man får ut dubbelt så många bilder på en rulle. Allt är manuellt. Ljusmätning, skärpa, bländare och exponeringstid. På den tiden hade man aldrig några problem med elektronik -det fanns ingen...! Visst är den vacker? Inte undra på att man nu har släppt en retroversion mer än 40 år senare? För övrigt är bilden tagen i ett ljustält från Lastolite.